Kolinlagrande matregioner & matsystemdesign – Del 2

Kan en region lagra mer kol i marken än vad som släpps ut genom alla invånarnas konsumtion? Vad kan städer, regioner och regeringar göra för att utforma kolinpositiva matregioner? Varför är det viktigt att stödja regenerativt jordbruk och bygga mer lokala och motståndskraftiga matsystem? Vad är de 6 regenerativa planeringsprinciperna? Hur kommer dessa regenerativa matsystem att se ut om 5-10 år? Vilka större sociala och miljömässiga påverkningar kan förväntas och vad krävs för att nå dit? I denna artikel delar Jonathan de viktigaste insikterna och planeringsstrategierna från sin magisteravhandling ”Kolinpositiva matregioner”, som publicerades vid Chalmers tekniska högskola i juni 2022.

Kolinlagrande matregioner – Viktiga insikter

Under våren avslutade Jonathan sin magisteravhandling inom arkitektur och planering om ämnet Matsystemdesign och hur vi kan medskapa ”kolinpositiva matregioner”, vilket också är titeln på hans avhandling. Nedan finner du några av de viktigaste insikterna från avhandlingsarbetet med tips om hur arkitekter, planerare och designers kan skapa mer lokala och regenerativa matsystem.

Kan en region lagra mer kol i marken än vad som släpps ut genom alla invånarnas konsumtion?

Denna fråga ställdes i del 1 av denna bloggserie Medskapa Kolinlagrande Matregioner – Del 1. I denna första bloggartikel om ämnet introducerade Jonathan idéerna bakom sin magisteravhandling under våren. Men nu ska vi utforska resultaten och de slutliga insikterna från avhandlingen. Nedan finner du intervjun där den internationella bloggen ”Agritecture” intervjuade Jonathan i augusti. Tidigare i våras skrev Agritecture även en bloggpost om plattformen Grow Here och vårt arbete med att skapa mer lokala matsystem, läs den här.

Låt oss dyka in i intervjun!

1. Hur definierar du “kolinlagrande matregioner”? 

Detta är verkligen en intressant fråga. I min magisteravhandling definierar jag både Kolinpositiva och Matregioner eller Matsystem för att ge en bättre förståelse för vad detta innebär. Låt oss börja med ”Matregioner” eller ”Regionala matsystem”, vad innebär det faktiskt…? Många regioner har svårt att definiera vad som är ”lokalt producerad mat”. Hur många matmil kan vi tillåta att maten reser för att betraktas som lokal? Kanske handlar det om att ha en nära relation till maten och jag tror personligen att ”matregioner” och ”lokal mat” kan definieras i olika skala genom att sätta vissa gränser som avstånd, relation till bonden osv.

Jag har inspirerats av hur Trafikverket (2015) identifierar de huvudsakliga typerna av geologiska markförhållanden i Västra Götalandsregionen. Dessa påverkar starkt vår förmåga att odla olika typer av mat här och jag använder dem som grund för att definiera större matregioner. Jag tror att dessa geologiska regioner sannolikt kommer att specialisera sig på vissa livsmedel. Till exempel, havsodlingar i fallet ”Bohuskusten”, fältgrödor i fallet med ”Öppna slätterna” i Skara, Grästorp och Dalboslätten, och det mosaikartade landskapet kommer sannolikt att ha fler betesdjur. Se illustrationen nedan där de olika potentiella matregionerna i Västra Götalandsregionen visualiseras:

– Vilka typer av jordbrukspraxis omfattar detta begrepp (t.ex. regenerativt jordbruk)?

Regenerativt jordbruk är en av de mest spännande ämnena i vår tid. Kort sagt är det ett sätt att odla som går bortom att vara bara ”hållbart” (vilket innebär att göra mindre skada) för att faktiskt ha en verkligt positiv och ”regenerativ” påverkan på ekosystem, sociala system och lokala ekonomier. Regenerativt jordbruk är inte riktigt en jordbruksmetod som ekologiskt jordbruk där man undviker kemikalier, etc. Även om det vanligtvis beskrivs som sådant, ligger nyckeln till att definiera det i betydelsen av regenerering. Regenerativt jordbruk är mer av en konsekvens som leder till regenerering av jord, ekosystem och samhällen. Det finns dock vissa principer och ramverk som vi kan använda för att bättre förstå hur vi når dit. Låt oss dyka djupare in i dessa.

Låt oss först titta på markhälsa – grunden för livet i många ekosystem!

5 principer för jordhälsa:

1. Begränsad störning:
   Minska eller undvik plöjningen eftersom den stör jordstrukturen och resulterar i jorderosion. Kemiska bekämpningsmedel och gödningsmedel stör också jorden.
2. Skydda skikt:
   Naturen arbetar alltid med att täcka marken och skydda den från vind- och vattenerosion. Till exempel bryts dött organiskt material ned eller levande täckgrödor skapar detta skyddande skikt på marken.
3. Mångfald:
   Undvik monokulturer och sträva efter mångfald. Integrera många växtarter med varierande rotdjup och nischer eftersom det ger näring åt olika mikrober i jorden.
4. Levande rötter:
   Behåll en levande rot i marken så länge som möjligt. Växande gröna växter innebär levande rötter, som ger jordbiologin dess grundläggande födokälla – kol.
5. Integrering av boskap:
   Betande djur stimulerar växter att pumpa mer kol i marken. Detta driver näringscykling genom att föda biologin. Det är också viktigt att tillhandahålla livsmiljö för all fauna, fåglar, insekter och mikrobiologi.

(Brown, 2018. 2min 30)

Jord – fundamentet för allt liv

Att använda dessa principer innebär att vi försöker bygga upp marken och vårda mikroberna i marken. Och markkol är djupt kopplat till markmikroberna. Ju fler mikrober i marken och ju större mångfald de har, desto mer kol och humus kan lagras, och desto mer vatten infiltreras. Detta har många fördelar både för klimatförändringsbegränsning och anpassning samt ökad biodiversitet i marken och ovanför marken. Jordlivet är grunden för allt liv på land enligt jordbrukaren Gabe Brown (Qwiberg, 2017, Brown, 2018). Faktum är att både du och jag är sammansatta av mikrober som härstammar från levande jord. Visste du att 90% av vår DNA faktiskt inte är mänsklig DNA utan tillhör vårt mikrobiom som lever inom oss. Många tror därför att även människors hälsa är kopplad till jordens hälsa.

Jordhälsa, växternas hälsa, djurens hälsa, människors hälsa, planetens hälsa – allt är sammanlänkat genom mikrolivet och markkolet.

Illustration av de 4 ekosystemprocesserna – ©Jonathan Naraine

De fyra ekosystemprocesser

Så hur ser vi till att marken regenereras och inte går förlorad, hur vet vi att ekosystemen vitaliseras? Fyra viktiga processer styr återupplivningen av landområdena – dessa kallas ekosystemprocesserna. Dessa processer påverkar alla varandra i positiva eller negativa spiraler och mäter den övergripande ekosystemsvitaliteten:

1. Mineralcykeln – Hur väl cirkulerar kol, kväve och andra mineraler och producerar frisk matjord?
2. Vattenkretsen – Hur väl fångas och lagras vatten i jorden för att kunna användas av växter?
3. Energiflöde – Hur mycket energi produceras genom fotosyntes och cirkuleras för allt annat liv?
4. Samhällsdynamik – Hur väl frodas de synergetiska relationerna mellan biologiska samhällen i ekosystemet?

(Savory Institute, 2020)

Utforskningar av Bjällansås gård – ©Jonathan Naraine

2.Varför bör städer och regeringar ägna resurser åt att skapa ”kolinlagrande matregioner”?

Hur vi agerar de kommande 10 åren påverkar de närmaste hundratals/tusentals åren. Det räcker inte att minska utsläppen, vi måste börja lagra kol på global nivå, påstår Paul Hawken. (Tickel, 2020)

För att kunna besvara denna fråga måste vi först tänka på var vi befinner oss som samhälle, med planeten jorden och mänskligheten som rör sig mot avgrunden. Planeten kommer att klara sig bra, men mänskligheten och många andra arter med den kan mycket väl gå utrotningen till mötes i den här processen. Varför? Ja, ni känner alla till det nu … Det finns många planetära gränser som vi nu överskrider enligt klimatforskaren Johan Rockström (2015). De mest akuta är kanske klimatförändringarna och exponentiell förlust av biologisk mångfald (den sjätte massutrotningen), men också kväve- och fosforkretsloppen som är kraftigt ur balans. Sättet vi bedriver jordbruk på är kopplat till ”nästan alla planetära gränser”, säger Rockström (2015, s. 11). Jordbruk och markanvändning är därför den största bidragsgivaren och övergången till regenerativt jordbruk är den största potentiella lösningen på de flesta av dessa utmaningar, hävdar jag. Låt oss gå lite djupare in i allvaret i frågan för att verkligen förstå varför detta är viktigt.

”Vi har förlorat uppskattningsvis 50-80% av kol i våra jordar under de senaste 150 åren”
Judith D. Schwartz (2013, 1h 39 min)

På bara en generation kan all vår matjord gå förlorad

Att utarma våra jordar som vi för närvarande gör i en alarmerande takt (på grund av vårt ”degenerativa jordbruk”) kan leda till att planeten jorden helt enkelt går miste om levande matjord på bara en generation (Qwiberg, 2017) – med global hungersnöd, krig som utkämpas över mat och slutligen kollapsen av civilisationer som vi känner till det (P3 Dystopi, 2022). Användningen av bekämpningsmedel som Roundup är också kopplad till att vi är på väg att utrotas som art inom de närmaste 70 åren enligt Dr. Zach Bush (Kempf, 2020, 18 min). Men lika snabbt som vi försämrar marken kan vi också bygga upp ny matjord enligt regenerativa bönder runt om i världen som jag har studerat i min avhandling för inspiration både när det gäller design och förvaltning av den här typen av jordbrukslandskap.

”Om vi i princip försämrar hälften av vår förmåga att föda planeten och ökar antalet (befolkning) med ytterligare en tredjedel kommer det inte att finnas tillräckligt med mat att dela på … Och det är en recept för samhällskollaps.”

David Montgomery (P3 Dystopi, 2022, 42 min) Professor i geologi vid Washington University

3. Hur har din magisteravhandling undersökt de medel genom vilka vi kan skapa”kolinlagrande matregioner”?  

Hur skapar vi dessa kolinlagrande matregioner?

Ja! Låt oss hoppa direkt till slutsatsen!

Jag ställde frågan i min avhandling – Kolinpositiva matregioner, är det möjligt? Svaret blev ja! Så hur går vi då tillväga för att skapa dem?

I min avhandling utförde jag några ”designutforskningar” genom att kombinera metoderna och verktygen för Holistisk förvaltning, Keyline design och Permakulturdesign i vad jag kallar ett ”holistiskt planeringsramverk”. Genom att utforska två framtida scenarier för en kolinpositiv region som är självförsörjande på mat, användes lärdomarna från designutforskningarna på Bjällansås gård och Orust kommun för att formulera ”regenerativa planeringsstrategier” för fysisk planering.

Matsystemdesign utforskades

Jag presenterade designförslag för gården för att producera mer mat och återställa mer matjord genom att inkludera fler djur samt träd och grönsaksväxter. Jag skapade grunden för en strategi för mat självförsörjning för kommunen och ön Orust (Sveriges fjärde största ö). Se deras sammanhang i regionen på den regionala matillustrationen högst upp (ovan är också en fallstudie som tittar på en av de rurala noderna). Slutligen gjorde jag även några beräkningar för Västra Götalands län (vår administrativa region på västkusten i Sverige) för att se om vi kunde vara självförsörjande och kolinpositiva som en region.

Västra Götalands län kan vara självförsörjande och klimatpositivt!

Det visade sig att Västra Götalands län (VGR) kan bli kolinpositivt och försörja oss själva även om befolkningen ökar med 50%, om vi verkligen har djärva visioner och börjar planera vårt framtida matsystem med tanke på befolkningsökningen. Nedan kan du se uppskattningarna av markanvändningen som krävs, där vi behöver gå från 16% odlingar till 50% av vår mark som ägnas åt blandad småskalig mångfaldig regenerativt jordbruk. Jag drog därför slutsatsen att de nuvarande 45% monokultursskogar som finns i området behöver minskas till 14% för att ge plats åt dessa åkermarker.

Åkermarken inkluderar semi-öppen agroforestry-baserad grödor (gul), betesområden (ljusgrön) och skogsintegrerad djurhållning med getter och grisar som förnyar skogsekosystemen, och den byggda ytan får inte mer än fördubblas även om befolkningen fördubblas. Så vi måste undvika stadsutbredning och planera våra städer klokt för att inte bygga på jordbruksmark.

Mitt designarbete följde en metod för backcasting och jag använde designverktyg som används inom regenerativ gårdsdesign och inkluderade mat system designverktyg som att beräkna mark- och vattenområdet som behövs för att odla vår mat och dess potential för kolbindning. Resultatet? Tja, det blev en metodologi i sig som kan vara mycket användbar för planerare och designers att använda på den här skalan.

Men vi är alla mat system designers eftersom vi alla är konsumenter. Mer om det senare…

What are the needs of ”Food system design”?

Att säga att matsystemdesign behövs under detta århundrade är en underdrift. Jag tror att det är en av de mest avgörande disciplinerna under detta decennium eftersom sättet vi formar vårt matsystem och dess förmåga att bekämpa klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och global jorderosion samt anpassa sig till mer extrema klimatförhållanden. Det primära resultatet av min designforskning om Matsystemdesign i tre skalor – (1) gården, (2) kommunen/staden och (3) regionen/landstinget – är faktiskt mer av en allmän metodologi och principer för planerare att tillämpa. Jag tror att de faktiska designerna också kan inspirera vissa tillämpningar, men det största värdet ligger i att anta i skala av kommunala och regionala matsystemplanerare. Nedan följer de 6 principerna som beskriver designmetoden och planeringsramverket som jag har utvecklat.

Sex fysiska planeringsstrategier för regional och kommunal övergripande planering;

1. Ett holistiskt ramverk för beslutsfattande som inkluderar kommande generationer,
2. Åtta holistiska principer för markanvändningsplanering & designlager,
3. Skydd av jordbruksmark och planering för matsystem,
4. EOV och verktyg för att mäta förbättring av ekosystemprocesser,
5. Matnoder för försäljning & distribution samt
6. Finansiering och samlärande kring regenerering.

Vi kommer att dyka djupare in i dessa principer i nästa del av denna bloggserie!

Nedan kan du se de åtta holistiska principerna för markanvändningsplanering som Jonathan har utvecklat.

Illustration av de 8 holistiska planeringsprinciperna och designlagren – ©Jonathan Naraine

4. Vilka slutsatser drog du – vad behöver göras?

Diskussionen i min avhandling utforskar hur botten-upp och topp-ned aktörer kan mötas i att samkapa dessa lokala regenerativa matsystem och potentiella konflikter kring vatten- och markanvändning. Mina slutsatser är att kolinpositiva matregioner är möjliga men kräver ambitiösa visioner, förändring av vår nuvarande markanvändning och vårt matsystem. Vi måste verkligen utveckla vår regenerativa kapacitet och använda regenerativt jordbruk som ett verktyg för klimatanpassning och riskreducering, samt för att motverka de socioekologiska konsekvenserna av jordbruket. Det kräver att vi bygger en ny grön infrastruktur i form av förmågan att producera mat och samtidigt lagra kol, för att ställa om vår ekonomi och vårt samhälle för att vara mer självförsörjande och motståndskraftigt. Det kräver också att vi integrerar våra städer och landsbygd bättre och samarbetar för att planera våra regioner som ekosystem istället för att silotänka områden och sektorer.

Fortsättning följer…

I nästa blogginlägg i denna serie utforskar vi planeringsprinciperna mer på djupet och även några av designutforskningarna och hur ett kolpositivt matsystem faktiskt kan se ut om 5 till 10 år från nu. Med 4 ytterligare intervjufrågor utforskar vi också din och mig roll som ätare och vad vi kan göra för att designa våra framtida matsystem. Hur påverkar våra val utformningen av matsystemet?

Läs första delen i denna bloggserie om ”Kolinlagrande matregioner” här!

Varma hälsningar,

Jonathan Naraine

Arkitekt & matsystemdesigner – The Foodprint Lab

Medgrundare – Grow Here